Edward Bach föddes den 24 september 1886 i Moseley utanför Birmingham i England. Han var en mycket speciell människa redan som liten, med en stor förmåga till empati både för människor, djur och växter. Han tog tidigt beslutet att bli läkare och tog sin examen 1912 vid University Hospital i London.

I sitt sökande efter orsaken till sjukdomar och lidande vidareutbildade han sig till bakteriolog. I början av 1900-talet gjorde han några revolutionerande medicinska upptäckter.

I sitt arbete som praktiserande läkare och forskare insåg Dr Bach att den medicin han utövade inte var i stånd till att finna roten till den onda, utan endast var symtombehandling. Sjukdomen dök bara upp på ett nytt sätt i en ny form. Han insåg också att behandling med starka syntetiska mediciner oftast försvagade organismen så den blev än mer mottaglig för sjukdom. Han började därför söka efter en behandlingsmetod som var inriktad på att hjälpa hela människan och inte bara behandla fysiska symtom. Han var övertygad om att orsaken till sjukdom låg i hur människan fungerade som en helhet och detta ledde honom till att studera och praktisera homeopati.

Den homeopatiska principen tilltalade Dr. Bach och hans idéer om att orsaken till sjukdom skall sökas i människans helhet. Men även om han hade goda resultat med homeopatin, var han inte helt nöjd. Han tyckte att man skulle finna ett begränsat antal av naturens egna produkter som utan biverkningar kunde stötta organismen till att själv jobba med orsaken till sjukdomen.

I sitt arbete som homeopat och allmänpraktiserande läkare blev Dr. Bach efterhand övertygad om att man kan dela upp människor i olika grundtyper efter deras temperament och karaktärsegenskaper. Han upptäckte att patienter med "samma sjukdom" reagerade helt olika. Vissa blev deprimerade, andra otåliga och irriterade, en del blev rädda och nervösa.

Han fann också att människor med olika sjukdomar, men med liknande personlighet blev hjälpta av samma läkemedel. Likaså att patienter som hade olika personlighet och karaktär, men hade likartade symtom, svarade på olika läkemedel. Enligt Dr. Bach var det som att temperament och känslomässiga reaktioner försvårade den ortodoxa medicinen. Det fick Dr. Bach att inse att det var dessa som orsakade sjukdomen från början. Denna insikt blev senare en av hörnstenarna till Dr. Bachs behandlingssystem.

I sitt arbete som homeopat började Dr. Bach efterhand uteslutande ordinera medicin utifrån patientens temperament och personlighet. Han använde då många av akupunkturens olika diagnosmetoder. Denna iakttagelseförmåga och insikt i den mänskliga naturen gjorde det möjligt för honom att se varför vissa karaktärsegenskaper och personlighetsdrag i sin negativa uttrycksform kan försvara organismens motståndskraft och således skapa grunden för utvecklandet av sjukdom. Känslor av den typen som rädsla eller förväntan att något otäckt skall hända skapar större press på organismen än lugn och harmoni. Organismens två poler kropp och själ är så förbundna att de ofelbart påverkar varandra.

Som ett led i detta lämnade Dr. Bach sin blomstrande praktik i London och började sin vandring genom Englands skogar och marker, sökande efter de blommor som skulle utgöra grunden i hans system.